16.1.18

HUR LEVER VI MED HUR VI LEVER?



Jag vill skriva några rader om tankar som väcktes efter att jag läste böckerna Homo Sapiens och Homo Deus av Yuval Noah Harari.

De flesta av oss människor vill tro att vi har någon mening, men i själva verket betyder vi mindre för universum än en mygga i vindrutan på en bil. De flesta av oss vill tro att det finns en belöning för allt slitande, men sanningen i kunskapens namn är att livet slutar med döden. De flesta av oss vill upphöja människan över allt annat på jorden, men sanningen är att vi av först okunnighet och sedan ren själviskhet utrotat de flesta andra djurarter. Vi har behållit och avlat de djur som kunnat betjäna våra behov och önskningar men skitit också i dessa kreaturs liv och känslor. Med vilken rätt? Varför tror vi oss vara mer värdefulla än andra levande varelser? En del hävdar att vi har en själ, men några som helst bevis på en sådans existens finns inte. En del vill hellre tala om att människan till skillnad från djur har ett medvetande och känslor, men också detta är ett felaktigt påstående. Vi är mycket mer lika andra arter än vi vill tro, skillnaden är att vi kunnat organisera oss så att stora massor kunnat samarbeta och på så sätt har vi kunnat döda, utrota och exploatera andra arter. 

Vi föds in i ett system som är kodat på förhand, fullt av självklarheter som vi inte ifrågasätter. Vi kanske tror att vi är individer med egen vilja, men sanningen är att de flesta av oss fungerar som förväntat. Pengar är den enda Gud som hela världens befolkning dyrkar, och det är pengar som styr det moderna samhället och världen. För att hitta mening i livet förklarar vi åt oss själva att vi har ett värde, att våra och andras känslor har betydelse, men detta gäller enligt de flesta bara arten Homo Sapiens. 

Vi är på god väg att förstöra vår och de kvarstående djurens planet. Orsaken är vår strävan efter ständig tillväxt utan hänsyn till de konsekvenser det har för miljön. Vi människor strävar efter självisk lycka. Idag innebär lycka för många det samma som konsumtion. Men vi kommer aldrig att förbli lyckliga. Lycka är inte ett statiskt varande tillstånd, utan bara en övergående känsla bland andra känslor. För att uppleva lycka behöver vi alltså hela tiden få mer och mer av det som ger oss ruset. 

Det är en sorglig värld vi lever i. Samhällsutvecklingen har skett snabbt, men i evolutionär mening är människan den samma som sina jägare-samlare förfäder. Det stora hälsoproblemet övervikt, som nutida människor lider av, härstammar från att vi är kodade som våra förfäder att proppa i oss all mat vi kommer över. Vi har inte i evolutionär mening utvecklats till leva i dagens samhälle. Jag tror att många mår dåligt av att leva i nutid, men att det är svårt att lägga fingret på varför. Det handlar kanske mer än vi vet om ren genetik än något existentiellt. Det handlar kanske om att vi människor egentligen inte är menade att vara massprodukter, lika lite som korna, grisarna och hönsen.

Jag har naturligtvis inga svar på hur vi räddar världen, men en sak är jag säker på och det är att det inte hjälper att blunda eller tiga. Jag tänker ägna mitt liv åt att "göra det osynliga synligt" och "de osynliga synliga". 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!