8.6.16

DU VÄLJER SJÄLV


Varje morgon borstar jag Sampos hår som numera räcker ända ner till skärten. Ibland är han ovillig och då frågar jag alltid:
- borsten eller saxen?

Sampo väljer alltid borsten, Sampo väljer att ha sitt långa hår och han väljer att stå ut med borstandet. Igår morse sade Sampo till mig att han tyckte vi skulle klippa luggen så att håret inte kom i ögonen och det gjorde jag, och Sampo är så stolt över sin nya look. 

Det är helt otroligt hur en pojke med långt hår fortafarande på 2000-talet kan väcka så starka känslor hos VUXNA. Visst har okända barn ibland trott att Sampo är en flicka, men efter att han eller vi föräldrar säger att han är en pojke, rycker barnen bara på axlarna och fortsätter leka. Det är inget märkvärdigt för barn, det är okej. 

Det borde vara precis lika okej för vuxna också, för det är ju vi vuxna som lär våra barn vad som är okej och vad som inte är okej, vad som förväntas av en flicka och vad som förväntas av en pojke. 
Är det olika förväntningar? Är det olika beteende? Är det olika utseende? Är det det yttre eller inre som räknas? 
Hur förhåller vi oss till olikhet? Är det okej att reta andra? 

Eftersom Sampo är en pojke så har vi ju fått höra till exempel följande kommentarer gällande håret (av vuxna):
-Är det inte hett?
-Är det inte i vägen?
-Skulle det inte vara skönt att klippa håret?

Jag tror att vi skulle få höra ganska mycket färre liknande kommentarer om könet på vårt långhåriga barn skulle vara det motsatta. Sampo har själv valt att ha sitt långa hår, han trivs i det. Låt det vara!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!