10.1.15

DEN GRÅ ZONEN


Grey hair, Silver hair, Braided hair, Gray blonde


Jag vet att jag petar med en käpp i myrstacken med mina åsikter, men känner ett behov att säga dem högt på grund av att de beskriver vem jag är.

Det gråa håret får fungera som en symbol för att jag under de senaste åren växt ur det svartvita och in i det gråa gällande tankar, moral och åsikter. 

Det gråa låter kanske tråkigt men jag tycker det är befriande. Det är befriande att växa till sig så pass att man vågar medge att man inte vet allt, inte kan allt och att man inte har en åsikt om vad som är rätt och fel. 

Tidigare kunde jag riktigt med handen på hjärtat påstå allt möjligt och faktiskt tycka det, men livet lär. Jag har numera svårt att säga vad som är gott och ont, de flesta saker är situationsbundna enligt mig.

Jag har slutat säga att om någon gör A så händer B eller tycker jag X. Jag har slutat jämföra mitt liv med andras, mig själv med andra. 

Jag har kommit till insikt om vem jag är innerst inne, och jag kan berätta att det verkligen är en salig blandning av såväl svart som vitt. Jag har aldrig tyckt lika mycket om mig själv som jag gör nu. Jag är en hopplös romantiker samtidigt som jag är väl medveten om livets realiteter. Jag idealiserar till exempel nog trogenhet men accepterar att otrogenhet finns.

Jag har blivit mer givmild, jag accepterar, jag har slutat döma och i stället försöker jag förstå.  Min moraluppfattning har alltså rubbats i grunden. Den gråa färgen i håret ändras och slits varje dag, och det gör jag också. Det är skönt att åldras, slitas och växa. Det är skönt att vara fri från förväntningar gällande sig själv och att verkligen vid behov kunna strunta i vad andra tycker och tänker.

"Once we accept our limits,
we go beyond them." 
-Albert Einstein

Åhå, det blev nu lite deep shit denna gång. <3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!