19.11.14

UNGDOMEN



Ung kan man med gott samvete inte längre kalla sig fast Pablo Picasso sade "youth has no age". Att åldern sakta smugit sig på betyder inte att jag inte skulle minnas väl hur det var. Den tuffaste tiden, ungdomsåren. 

Under lågstadietiderna var jag en snäll flicka. Jag lekte och blev vän med dem som blev retade och hade en verklig oro för deras välmående som jag genom min vänskap försökte lindra. 

Högstadietiden förändrade allt. Det var tiden för uppror, vänner och smakbitar av det vuxna livet. Betygen led naturligtvis och skolan var annars också allra lägst nere på prioriteringslistan. Jag kom inte in i det gymnasium där alla mina vänner började, utan kom med specialarrangemang in i en annan skola där jag inte kände någon. Det var tuffa tider och mitt hat mot skolan bara växte. Jag fick min mössa men svor att jag aldrig mer öppnar en bok.

Jag började jobba, flyttade hemifrån, gifte mig och blev självständig. Efter något år smög sig dock intresset för utbildning i mitt huvud och jag utbildade mig till Socionom och fick jobba med dagisbarn, skolbarn, barnskyddsklienter, missbrukare och personer med funktionsnedsättning. 

Studierna i högskola förändrade hela min jaguppfattning. Jag blev av med identiteten som underpresterande och idag tänker jag faktiskt att det inte finns något jag inte skulle klara av. Snart har jag min andra högskoleexamen i bakfickan och framtiden väntar.

Jag vill föra vidare budskapet om att inte ge upp, inte ens i de mörkaste mörkrets stunder. Var nådiga mot er själva och andra.

Om du också vill lägga ut ett ungdomsfoto på dig själv och skriva en kort historia så kan du delta i evenemanget på Instagram med #nuortenhyväksi.


Länk: För de ungas väl

Länk: Julklappar till barn på barnhem

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!