26.9.14

BERUSNINGSÅR






Medan jag tvättade ansiktet började jag fundera. Ruuhkavuodet brukar man tala om på finska, men jag känner ingen rusning. Jag känner inte att dagarna skulle gå långsamt som i en trafikrusning eller att jag skulle sitta fast. Jag tycker tvärtom tiden rusar iväg. Jag känner ett rus, och rent ut sagt känner jag mig som  om jag vore berusad. Någon av er har kanske kommit hem från baren någon gång och bara velat kasta sig i sängen utan att tvätta ansiktet. Så känner jag mig varje kväll. Det är en ansträngning att tvätta bort sminken. Att lägga på sminken om morgnarna är däremot en ritual som jag hållit fast vid också under de svåraste tiderna. Jag känner tröttheten nu genast igen när luften svalnat och mörkret är tillbaka. Det är tre och ett halvt års sömnskulder som påminner mig om sin existens nu igen. Ingen "Katko", ja inte ens en sovmorgon finns ju tyvärr för oss "missbrukade" föräldrar. Jag drömmer inte ens om någon lösning till problemet, jag har lärt mig att acceptera att detta är mitt liv. Min fight mot tröttheten och mörkret består av att oftare lägga på lite läppstift.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!