29.4.14

HÖGT



Fast livet just nu känns lite för fyllt igen med en massa viktiga ärenden som skriker på mig konstant, känns det just nu i stunden bra. Förhoppningarna är höga på många olika håll, dels vad gäller min son och dels vad gäller min gradu. Samtidigt betyder det ju att fallet också är högt om saker och ting inte går som jag önskar. Men, jag tror nog ändå på att det gäller att leva i nuet och drömma stort. Jag gör det jag kan för att allt skall gå väl och allt det där andra kan jag inte tåla.

Vad gäller min sons ärenden gör jag allt jag kan för att vi i något skede skall få den assistent till dagis som han skulle behöva. Jag vet att Helsingfors stad kommer att säga att vi ju tackade nej till den hjälp som erbjöds, men ni vet lika bra som jag att det strider emot allt jag tror på och vet. Jag tror på inget vis att en flytt av daghem till en specialgrupp skulle gynna min son. Jag vet däremot att det att han får fortsätta på det dagis han påbörjat på, nära sitt hem passar honom. Jag vet också att en specialbarnsplats inte är tillräcklig, att han behöver mer. Jag har försökt leta efter information som jag inte fått. Jag har försökt leta efter någon som helst information om Helsingfors stads riktlinjer för specialbarn och vad det beror på att de nekar vårt barn en assistent. Jag har inte hittat någon info och något skriftligt beslut har jag inte heller fått ännu fastän jag bett om ett sådant. I korridoren på dagis fick jag höra att Helsingfors stad slutar med assistenter, men det kan väl inte vara så?? Vad jag förstått är det stadgat i handikapplagen som en subjektiv rättighet. Nå vi lever och ser och hör. Berätta gärna om ni vet något gällande ärendet!

Gällande informantrekryteringen till min gradu har det äntligen börjat hända och jag har på känn att jag kommer att få ta del av berättelser utan like. 


6 kommentarer:

  1. Jess att det börjar hända!

    SvaraRadera
  2. Personlig assistens som är stadgat i lagen och personliga/gruppassistenter på dagis är tydligen två olika saker. Det börjar alltså verka som om det jag hörde i korridoren kan stämma. Det är ju en katastrof! Nu börjar alltså segregeringen av barn med specialbehov och vi föräldrar som tackar nej till plats på ett specialdagis gör att dagispersonalen på drt egna dagiset är tvugna att ha specialbarn i gruppen utan tilläggsresurser. Detta är ju fel på alla tänkbara sätt men mest upprörd är jag lver att vi inte informerats. Vi har fattat beslut utan att någon idats berätta för oss att det antagligen då kommer att vara onödigt att drömma om en assistent i framtiden heller. Jag förstår att tiderna är hårda ekonomiskt men ett fsktum är att förebyggande arbete alltid blir billigare än reparerande.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Bra med informanter, hoppas det ger dig styrka mitt i allt annat. Det känns så sabla trist att säga att kämpa på, hur mycket är det meningen att man ska orka kämpa liksom när man bara försöker göra det som är rätt? Men en virtuell vappenkram får du <3

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!