19.3.14

TRUMMAN



Om det är något min äldre son älskar så är det musik. Visst gör säkert alla barn det, men för min lilla tror jag att det betyder mer än för de flesta. Musikstunderna på dagis är de enda stunderna då han blir riktigt ivrig, de enda stunderna då man behöver säga till åt honom att han skall vänta, ta det lugnt, att andra också skall få vara med o.s.v. Annars är han för sig själv och gör inget nummer av sig. Men det är något i musiken som får honom att tappa alla spärrar, att glömma gömma sig, vara orolig och hålla tillbaka. När musiken sätter igång så är han fri. När han hör musik han gillar är han lycklig. Med hjälp av musiken och sången kan man få honom att göra saker han annars inte skulle, och få honom lugn när han är orolig eller rädd. Han kommer ihåg en låt efter att han hört den en gång, och lär sig låtar både vad gäller melodi och ord lättare än man kan tro att är möjligt. Jag har redan sedan han var riktigt liten märkt att han tycker mest om början och slutet på program, för där kommer oftast någon låt. Vet ni förresten hur muminpappan klappar? Jag tror inte det är så många som lagt märke till det, men det har min son minsann, för det är något som händer under slutsången för Mumin.

Idag blev jag alldeles hjärtkrossad då denna fina nya trumma inte var till längre än 5 minuters glädje. Det var helt enkelt så dålig kvalitet. Köp alltså inte DJECOs trumma! Hemskt att se hur en liten pojke hamnar vända sina känslor från enorm glädje och entusiasm till besvikelse på noll tid. Jag vet att det nu inte är världens största sak, men för mig är den lite större, för jag har en unge som lever mest när han får musisera och det är där jag allra minst skulle vela se honom besviken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!