25.2.14

LUFTSLOTTET




Luftslottet som rasade när jag fick mitt andra barn byggs sakta, sakta men säkert upp igen. Visst finns det ännu sår som inte lekt men jag blickar mot framtiden med stor förhoppning. Ibland har jag glömt att leva, att känna och att tro på mig själv. Men det förlåter jag. Jag vet att jag kan, det är bara det att orkar jag. Just nu känns det att jag orkar. Jag har äntligen fått ihop och presenterat ett fullständigt teoriavsnitt till Gradun och arrangemangen för att få stöd till min äldre son är på god väg. Nu känns det litegrann som om våren redan flyttat in i mitt hjärta. Den är tidig dethär året. Det är ingen lätt uppgift att bygga ett slott av luft. Men eftersom det går att rita ett hjärta på ett fönster när man andas på det, så betyder det att luft är mer än ingenting, det finns något i luften.

2 kommentarer:

  1. Fin text. Och heja heja, rasande luftslott lämnar stora hål och djupa ärr men kanske ger mer insikt i längden. Du är så fin som du är. Kraaaam <3

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!