18.10.17

JAG OCKSÅ


Jag har också många gånger varit otrygg och rädd då jag gått ensam i mörkret.


Jag har också redan som liten flicka sett vuxna män onanera på allmänna platser.


Jag har också blivit tafsad på av främmande personer.


Jag har också hört sexuellt laddade skämt och kommentarer på arbetsplatsen. 


Jag har också känt mig obekväm och blottad av menande miner och visslande.


Det har skrivits mycket kring #Metoo kampanjen så jag skall uttala mig helt kort. I en fantasivärld skulle det ju vara super om de som trakasserar skulle anmäla sig själva och lova att aldrig göra det igen fast med en #Itwasme kampanj, men tyvärr tror jag att detta inte kommer att hända. För att den fina #Metoo kampanjen skall leva vidare och ha ett ändamål kan vi som bryr oss om ärendet fortsätta att göra det och lova varandra att vi ingriper när vi kommer i kontakt med fenomenet. Jag vet att det är orättvist att vi som blivit trakasserade måste bära det största ansvaret, men världen är inte rättvis. För att förebygga problemet så att framtiden ser mer ljus ut bör vi också som vuxna och föräldrar uppfostra små flickor och pojkar i vad det betyder att ha självbestämmande vad gäller den egna kroppen och sexualiteten.

16.10.17

ARKIVÉ


En liten stund efter att jag kommit hem igår från loppis, där jag var och sålde egna och barnens klädesplagg läste jag en artikel som fick mig att må illa (lägger länken under). Jag har skrivit om ämnet tidigare, men jag kommer att fortsätta att göra det också i framtiden eftersom det ligger mig själv nära hjärtat. Jag har under senaste år blivit allt mer medveten vad gäller konsumtion av kläder och långsamt men med bestämdhet strävar jag efter en garderob där alla de få plagg jag äger är mina favoriter och att de alla är av hög kvalitet.  Jag har små inkomster, men det betyder inte att min strävan skulle vara omöjlig.

Mina knep är att jag avstår från impulsköp, köper second hand alltid då det är möjligt,  skaffar nya plagg endast efter att jag sålt vidare eller använt slut det föregående plagget, jag syr en del kläder själv, lappar existerande plagg och fäster stor uppmärksamhet vid material. Jag sköter om mina ylleplagg, jag köper (oftast second hand) jeans som är 100% bomull eftersom de inte behöver tvättas ofta och håller formen mycket bättre än jeans som töjer och innehåller elastan. Alla mina skor och väskor är av läder och håller med rätt skötsel (och ibland lite hjälp av en skomakare)  år ut och år in. Jag vädrar kläder i stället för att tvätta dem, tvättar bort fläckar i stället för hela plagget och drömmer för tillfället om en "steamer". 


Jag råkade hitta ARCIVÉ vars tanke är att dela artiklar om hur vi bättre tar hand om våra klädesplagg, skor och väskor. Jag väntar i alla fall själv med iver på alla tips som motverkar fast fashion trenden och kommer med hållbara lösningar. Det handlar ju i stora drag om att inse att  de  principer modeindustrin till stora delar idag fungerar enligt inte kan accepteras. Det handlar om att stanna, ta ett steg tillbaka och inse att ohållbar och oetisk (slit och släng) konsumtion inte är nyckeln till lyckan. Jag tar hellre vara på och sköter om det jag har, precis som otaliga generationer av människor fram till denna dag gjort. Det svider naturligtvis lite

 att jag blivit lurad, att jag gått med i konsumtionshysterin och låtit marknadskrafterna styra mitt  konsumtionsbeteende. Men det goda är att dessa saker allt mer lyfts fram i litteratur, tidningar och dokumentärer och jag  kan välja att hoppa av karusellen. 



11.10.17

MIN FÖRSTA GÅNG

Tokmanni, regnjacka

Vi har en Tokmanni i vårt lokala köpcentrum och jag besöker affären nu och då för att köpa något jag vet att jag hittar billigare där än i till exempel matbutiken. Jag har också ibland rusat dit om vi akut behövt kurisar till dagis. Kvaliteten på galonkläderna jag skaffat har varit bra. Idag skulle jag gå och handla ett paraply åt Sampo, men fastnade till min egen förvåning på kvinnornas klädavdelning där jag hittade en klassisk svart, lång regnjacka som jag hållit utkik för hela sommaren. Då jag stod och provade den kom en kvinna i min ålder fram till mig, beundrade jackan och där stod vi sedan och kommenterade hur fin regnjackan var på varandra. Jag vet inte om det är medelåldern som närmar sig eller om Tokmanni anställt en ny designer, hur som helst så var detta  första gången jag köpte ett klädesplagg åt mig själv från den affären. Jag blev faktiskt också positivt överraskad då jag gick in på Tokmannis hemsidor och lätt hittade information om företagets ansvarsprinciper. Det fanns dessutom möjlighet för kunden att skicka respons om denne misstänker sig ha hittat en etiskt ohållbar produkt i urvalet.

Tokmanni