17.4.17

SÄG DET MED EN KAKA

Say it with a cake

Say it with a cake

Say it with a cake

Say it with a cake

Vi hade idag efter många om (noro) och men (angina) pojkarnas gemensamma släkt-födiskalas. Någon av er kommer kanske från tidigare år ihåg de kakor jag utan talang hafsat ihop, och förstår  utan att jag säger det, att kakan på bilden inte är gjord av mig.

Jag har en stund följt Monas företag "Say it with a cake" på Instagram, eftersom hennes kakor bara är så härligt personliga och visuellt tilltalande. Jag kontaktade henne för en månad sedan och berättade vad jag önskade av kakan. Fast jag visste att jag inte skulle bli besviken, var det ändå spännande att öppna kaklådan hemma och se hur den slutliga produkten såg ut. Aldrig har jag bjudit på en vackrare kaka och pojkarna var så lyckliga över den. Som smak valde jag vanilj, äpple och lingon och den kombinationen var helt ljuvlig. Alla gäster inklusive barnen mumsade i sig den gluten- och mjölkfria kakan med god aptit.

Om en vecka är det dags för barnfest med 35 ungar, då har vi dock valt att bjuda gästerna på glass och önskat slantar till sparbössan isf presenter.

Ljusen: Pop up kemut


5.4.17

SINTTU, EPPU & PUTTI







Idag på morgonen hoppade vi på bussen och åkte i samarbete med WSOY & Tammi till Träskända. Vi hade bedårande Ronja Salmi med oss som läste högt för barnen. Väl framme fick barnen levande innehåll till det de nyss lyssnat på, då vi blev mottagna av två söta hästar vid stallet Jau Jau.  Barnen fick borsta, putsa och sadla Islandshästarna och sedan fick de rida. Det var roligt att se att Sampo som tidigare varit ganska skygg när det gäller djur, tyckte det var jätte roligt att handskas med hästen, han putsade till och med hovarna! Hundar är Sampo fortfarande rädd för, men hästarna har inget skall, så fast de är stora så är han inte rädd. Får se, kanske vi har en liten kille som går i morfars fotsspår och börjar rida. Det skulle ju vara en ypperlig övning både vad gäller motorik och empati och hästar används ju mycket också i terapisyfte. 

De finskspråkiga hästböckerna Eppu, Sinttu och Putti fick vi med oss hem och han redan läsa lite i dem. Putti är en färggrann bilderbok som pojkarna självständigt kan bläddra i, medan Eppu och Sinttu har mera text än bilder och funkar som högläsningsböcker (för barn som ännu inte kan läsa).  

P.S. Böckerna är skrivna av Lin Hallberg och Ingrid Flygare och översatta från svenska, så de finns naturligtvis också att hitta på originalspråk.

Kävimme tänään retkellä (yhteistyössä WSOY & Tammi) johon kuului Ronja Salmen toimesta bussissa ääneen luettuja heppakirjoja, sekä tutustumista "kirjojen hahmoihin" Jau Jau talleilla Järvenpäässä. Putti kirja on isompi ja sisältaa paljon värikkäitä kuvia kun taas Sinttu ja Eppu kirjat sopivat hyvin alle kouluikäisille lapsille ääneen luettaviksi.

25.3.17

UTSEENDEFIXERING





Igår pratade jag på Snapchat och skrev på Instagram om något jag stött på i sociala medier som fått mitt hår att resa sig. Jag har ofta hört att människor talar illa om sitt utseende och jag tror att ett sådant här "självförakt" säkert i mångas ögon ses som en dygd, "Vaatimattomuus kaunistaa" så att säga. Vid första anblick kan det ju faktiskt kännas som att en människa är på något vis mer äkta om hen talar och pekar ut sina "fel", för det känns ju som något alla på sätt eller annat kan relatera till. Mycket mindre acceptabelt är det ju att stå och säga hur nöjd man är med sitt utseende, helt sjukt när man tänker på det! Det jag personligen känner när människor talar illa om sitt utseende är att de ju samtidigt mycket väl kan få någon annan att känna sig sämre eller mindre nöjd med sitt eget utseende. 

Om jag berättar att jag avskyr min dubbelhaka, mina rynkor, mina lår eller vad det nu kan vara, så finns det säkert många som upplever att de har en ännu större dubbelhaka, flera rynkor eller tjockare lår. Vi jämför oss själva med varandra hela tiden och därför handlar öppen kritik mot den egna kroppen ingalunda bara om dig själv. Det här med att ständigt jämföra sig med andra är också ett stort problem, och något jag tror att man mår bra av att ta avstånd till. Beundra får man, men inte avundas. Det här är mycket stora frågor som blir allt mer synliga via sociala medier, eftersom mycket av innehållet är extremt utseendefokuserat. 

Min förhoppning är att vi tänkande och unika individer tar avstånd från att koncentrera oss så mycket på utseende och fokuserar på värden som är viktiga. Jag tycker också att det är jätte viktigt att uppmärksamma att man genom att låta bli att acceptera sig själv kan uppfattas kritisera andra med liknande kroppar/utseende. Varje steg du tar mot att älska dig själv som du är, gör dig garanterat mer lycklig än det du kan göra för att förändra dig själv.

Jag har aldrig tagit ställning till hur pojkarnas hår skall se ut, håret växer och ingendera vill att det skall klippas. Det är så enkelt.  Jag är bara så jävla stolt över att pojkarna inte tycks bry sig ett skit när folk undrar och ifrågasätter både deras kön och hårlängd. Mina fina barn. Jag hoppas så innerligt att deras orubbade självkänsla håller i sig länge till.